Ibland behöver vi andlig hjälp vid övergången till döden. En sådan hjälp kan vara en andlig dödsdoula.

Det här är en vacker och betydelsefull uppgift som jag månar extra om. Långt innan jag själv började jobba med övergångar så hade jag kontakt med människor som dött både nyligen och många många år tidigare. Jag fick vid ett flertal tillfällen höra att jag var starkt medial och vid behandlingar kommer ofta dina förfäder eller andra guider på besök och hjälper till.

Ofta sker döden som något naturligt. En del beskriver det som att vi förbereds för den både andligt och jordiskt. Att vi når en punkt där vi känner tillit till att de kvarlevande får den resa de behöver ha och därmed kan släppa dem. Att vi känner frid med det vi fått göra på jorden oavsett om det blev som vi hade tänkt oss eller inte och vi känner ingen rädsla för det som komma skall.

När jag följt döende över gränsen har det funnits som ett viloland där vi får vistas så länge det behövs för att vi ska känna oss redo att gå vidare. Här kan vi få vistas medan vi andligen landar i acceptansen att det har varit helt ok. Det här är ingen smärtsam plats, här finns ingen tid, ingen av de värderande begränsningar vi behövt ha på jorden i form av dimensioner eller sinnen, utan bara vila, och varande. Jag har aldrig sett en ensam själ här. Förfäder och andra guider finns alltid vid din sida och de sköter jobbet medan du bara är. När du är redo far du vidare mot nya mål, blir kanske själv en hjälpande förfader i förfädernas by, eller ger dig ut på en ny jordisk resa i en ny kropp. Allt detta sker oftast helt naturligt och utan behov av annan hjälp.

Men ibland behövs den. Acceptansen för att det jordiska livet faktiskt varit helt ok kanske inte vill infinna sig. Obearbetade separationer, sorg, ilska, skam, rädslor för vad jag gjort eller hur de efterlevande ska klara sig utan mig, eller rädslan för att de efterlevande just ska klara sig utan mig, ja det finns mycket som vi kan använda för att förlänga det jordiska livet lite till, även om vi oftast vet att det egentligen är tänkt att ta slut här. Då kan det ibland hjälpa med en tröstande hand som både kan intyga och visa att det kommer att bli bra.

Och inte bara för mig som är döende. För den nära och kära som har svårt att släppa taget, som inte haft samma förberedelse och som av naturliga skäl ser det jordiska livet som det liv som är och döden som ett slut, ja för den kan det var en stor tröst att få veta att det kommer att bli bra. Många som haft svårt att släppa taget om sin bortgångne vän har fått hjälp med just detta då. Och vill ofta gärna återkomma och höra om vännen ligger kvar i vilolandet, om det är någon där som ser efter denne och få veta när det blivit dags att fara vidare.

Sen ska jag vara ärlig med att det ibland finns lite tyngre fall som behöver mer hjälp än andra. I vilolandet får vi hjälp av förfäder och andra guider att släppa det mesta av det som vi egentligen var redo att släppa på jorden, men ibland är det något som hindrar oss för att ens komma dit. Jag tror det är dessa energier, de som av olika skäl inte är redo att lämna jordelivet, som hänger kvar och kallas för spöken, onda andar och allt möjligt annat, energier som ser sin ”kropp” försvinna upp mot himmelen eller något och desperat behöver hitta en annan att hänga kvar vid. Oavsett hur vi beskriver dem har jag som sagt aldrig sett en ond energi, men detta är typexempel på energier som behöver hjälp. Jag förstår det som att det delvis är denna typ av energier mina lärare i Peru kallar för caicas och oranga. Lyckligtvis har det genom århundradena utvecklats ett flertal metoder för att hjälpa dessa energier in i ett fridfullare kretslopp i den jordiska sfären, så att den döende kan få släppa taget och fortsätta sin resa.

Ofta finns dock inte energin kvar hos den döde utan har redan flyttat. Ibland har den hittat själv ner till en lämplig plats för transformation och ibland har den istället hittat en annan kropp att vistas i. Och den närmast tillgängliga kroppen är ofta någon som fanns nära på slutet. Så det händer att vi upptäcker att en anhörig bär en sådan kvarleva, men även dem är ganska lätta att släppa på. De vill ju egentligen inte vara där.

Hur går det då till?

Det beror förstås på i vilket stadium du vill ha hjälp. Om den döende ännu inte gått över kan jag besöka denne och vi knyter kontakt på det sätt som går beroende på vännens tillstånd. Det händer att den döende vill att vi är själva i rummet då nära och kära knyter denne så hårt vid den här världen att det blir svårt att få kontakt med den andra. Ibland räcker det att få kontakt en stund för att sedan kunna fortsätta avslutningen här tillsammans med mina minnen och nära, och ibland är jag så färdig att jag helt enkelt somnar in. Om denne vill så sitter jag gärna med under tiden. Jag har själv nått den grad av acceptans inför både detta jordiska liv och det bortom att det bara finns kärlek i båda, och då även i övergången, själva transitionen.

Om den döende redan gått över och du är nyfiken på hur denne har det kan vi ses på en plats där du känner dig trygg. Om du saknar sådan, eller hellre vill, kan vi ses hos mig. Du får gärna ha med dig något som antingen tillhört din vän eller som påminner dig om denne. Det är inte nödvändigt för att vi ska få kontakt, men kan underlätta då det ofta kan hjälpa dig öppna upp. Jag kommer inte att ta kontakt genom dig, men kommer att använda en del av mellanrummet mellan er för att se att vi hamnar hos rätt själ i vilolandet, eller om denne gått vidare, i Förfädernas by eller var vännen nu kan tänkas befinna sig.

Om det visar sig att det finns någon energi som behöver hjälp så renar vi det också, oavsett vem den sitter fast hos. Oftast går det att göra med ganska enkla metoder, men ibland kan det behövas en mer omfattande healing. Du får veta när vi ses och fatta beslut hur du vill gå till väga. Vissa anhöriga väljer att behålla energin en tid för att den minner om den bortgångne.

Medial kontakt

Jag har en stark medial förmåga och har av många fått höra att jag skulle bli ett utmärkt medium om jag bara ville intressera mig för det. Men det har jag inte. Så jag kan följa resan, och jag kan besöka förfäderna och se vad de pysslar med, be dem om hjälp och själv hjälpa dem vid behov. Men jag förmedlar inte budskap eller gör mediala sittningar. Inte heller kan jag förmedla vilken form denne tagit sig i ett eventuellt kommande jordiskt liv. Jag har provat en del och helt enkelt inte sett behovet av det. Men det är en del kunniga medium som tjatat på sistone så bli inte förvånad om det läggs till meritlistan så småningom…

Dödsdoula

Jag vill också nämna att begreppet ”dödsdoula” kan användas i lite olika betydelser. I vissa länder är det en person som enbart ägnar sig åt stöd på den jordiska sidan, dvs som finns med i sorgeprocessen, som kan förklara rutinerna inom vård, juridik, vad som händer i kroppen och vad som behöver förberedas inför t.ex. en begravning. I andra länder kan det vara en person som både stöttar i det jordiska och i det andliga. Själv brukar jag säga att jag är en andlig dödsdoula, dvs att jag följer och stöttar den döendes andliga transformation och resa. Det här kan ibland bli ett problem för vissa vårdinstanser, men om önskemålet är tydligt från den döende, eller om denne inte kan säga det själv – tydligt från de nära och kära, så är min erfarenhet att det brukar det gå att lösa på de flesta vårdinstanser.